Barn borta och hemma...

Läser den fina berättelsen, "När vi hämtade vår dotter i Indien", och blir glad och rörd, det känns emellanåt riktigt högtidligt.En bonus är att barnets ankomst berättas utifrån en fars perspektiv.

Min bror och hans fru som också ska adoptera, väntar på barnbesked. Vi i omgivningen väntar lite med dem och är nyfikna på vem barnet är, om det är en flicka eller en pojke, och hur gammalt barnet kommer vara. De har redan förberett sig en del, bl a köpt barnvagn av mig,
brorsan säger att detta är som deras graviditet.
Våra föräldrar kommer att bli mor och farföräldar på 3 olika sätt, det "gamla vanliga", ivf-sättet och genom adoption, jag tycker det är en rikedom.

Något som också var spännande att läsa var "Jag födde hemma i badkaret" . Det fick mig att fundera på om jag skulle kunna tänka mig att göra detsamma. Rent teoretiskt sett skulle det nog gå bra, båda min förlossningar har varit snabba och okomplicerade.Lillan föddes 20 minuter efter att vi kom till sjukhuset (något jag kanske berättar om vi ett annat tillfälle),jag sov ett par timmar åt frukost och lunch och åkte hem!
På ett sätt är det ju lugnt och tryggt hemma och barn har ju fötts så i alla tider.....
Men så finns ju tanken på att någon komplikation skulle uppstå eller att man bara måste ha någon bedövning, då blir i alla fall jag lite feg och tycker nog att sjukhuset trots allt är rätt så schysst.

Undrar vad maken skulle tycka om att agera barnmorska?